racy.blogg.se - Madde

Sen sa vi hejdå, han gick åt andra hållet.
Jag satte på mig hörlurarna igen.
Efter ett tag kom han tillbaka fast jag varken såg eller hörde.
Han höll fast mig , ungefär som en kram bakifrån.
Jag förstod inte vad som höll på att hända.
Någon sekund trodde jag det var nån annan, och att Niklas skulle komma tillbaka och hjälpa mig.
Men sedan såg jag ju att det var han.
Jag blev chockad redan då.
Rädd.
Jag minns att jag fick en sån där otäck känsla i magen som sa ''nu kommer det gå riktigt illa.''
Jag tänkte det är inte sant, låt det inte hända.
En kall hand över munnen. Kan inte andas.
Försöker skrika.
Ljudet stannar i hans handflata.
Han klämmer åt .
- Tyst din jävla hora!
Jag sparkar bakåt, men träffar luften.
En hård arm om midjan.
Byxorna.
Halvvägs av.
Han drar.
Släpar mig.
Är stressad.
- Det är ingen ide' att du skriker, ingen hör dig ändå.



En liten del från boken ''14 år till salu''.
den e så bra, läser varje dag. Hi hi likt mig va ? ;)