IT HURTS WOUNDS SO SORE

                             


Helt otroligt vad ett år har gått fort, 24 Mars 2009 lämnade du oss.
Du fick en bättre plats.
Du har funnits där för mig alltid, när jag var liten också.
Du var den bästa mormorn man kunde ha. Gjorde allt.
När jag kom hem från Egypten förra året fick jag veta beskedet.
Tårarna föll, och det gör dom ännu idag.
Började redan igårkväll.
Det var som du var här, du satt på sängkanten och tog din hand mot min kind.
Tårarna rann, och önskade att du bara kunde komma och hålla om mig.
När vi var med varandra skrattade vi bara åt det mesta.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, alltid vara älskad.
Du kommer alltid vara min mormor <3

/mt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0